
Egentligen var det aldrig ett val. Ingen strimma av ljus eller insikt, eller ens ett ställningstagande. Bara en fundering om att trappa ner på köttkonsumtionen, av ganska diffusa miljö och hälsoskäl.
Att det råkade sammanfalla med "köttfärsskandalen" förra året var i stort sett en slump men vi började handla quornfärs i stället för att pröva. Efter ett tag var vi helt tillvanda och nu är inte nöt eller fläskfärs det naturliga alternativet längre.
När laxen är billig händer det att vi köper en stor bit som vi bland annat gör färs av och gör himmelska laxburgare av.
I den mån vi över huvud taget köper kött numera handlar det uteslutande om fågel, även när det gäller korv. Ett stående inslag på menyn är en falukorvsvariant gjord på kycklingkött som är jättegod! Går utmärkt att göra stroganoff på eller steka som vanligt.
I den mån vi över huvud taget köper kött numera handlar det uteslutande om fågel, även när det gäller korv. Ett stående inslag på menyn är en falukorvsvariant gjord på kycklingkött som är jättegod! Går utmärkt att göra stroganoff på eller steka som vanligt.
Men vegetariskt och fisk tar över allt mer och utan att vi egentligen förstått det eller ens faktiskt ville det från början, är det i stort sett fågel och fisk men aldrig mitt emellan vi äter.
Förra fredagen fick jag för mig att vi skulle göra hamburgare och jag köpte faktiskt nötfärs, även om det kändes väldigt ovant att stå böjd över köttdisken.
Att sen komma hem och forma och steka biffarna var inte direkt äckligt men obehagligt på något vis. Och det luktade helt enkelt inte gott från grillpannan...
Vi åt, men det kändes inte bra. Jag fick ont i magen och var hård och konstig i tre dagar efteråt.Det är helt uppenbart inte bara själva vanan som ändrats, utan själva kroppens minne av nöt och fläskkött som börjar försvinna och därmed förmågan att ta emot det! Och det slår mig, att i dessa tider när julbordsannonserna och julrecepten börjar dyka upp i våra tidningar, så är det inte köttbullarna och skinkan jag så sakterliga börjar se fram emot, utan gravad och rökt lax, sillinläggningar och ägghalvor.
Tänk, någonting som var helt självklart (och omistligt!) fram till för ett år sedan, har helt försvunnit ur mitt liv, helt utan saknad! Men tänk om de ändrade vanorna hade kunnat göra under med vikten också...
Förra fredagen fick jag för mig att vi skulle göra hamburgare och jag köpte faktiskt nötfärs, även om det kändes väldigt ovant att stå böjd över köttdisken.
Att sen komma hem och forma och steka biffarna var inte direkt äckligt men obehagligt på något vis. Och det luktade helt enkelt inte gott från grillpannan...
Vi åt, men det kändes inte bra. Jag fick ont i magen och var hård och konstig i tre dagar efteråt.Det är helt uppenbart inte bara själva vanan som ändrats, utan själva kroppens minne av nöt och fläskkött som börjar försvinna och därmed förmågan att ta emot det! Och det slår mig, att i dessa tider när julbordsannonserna och julrecepten börjar dyka upp i våra tidningar, så är det inte köttbullarna och skinkan jag så sakterliga börjar se fram emot, utan gravad och rökt lax, sillinläggningar och ägghalvor.
Tänk, någonting som var helt självklart (och omistligt!) fram till för ett år sedan, har helt försvunnit ur mitt liv, helt utan saknad! Men tänk om de ändrade vanorna hade kunnat göra under med vikten också...
Men kakor och godis, glass och grädde eller chips och popcorn heller för den delen, innehåller inte mycket animaliskt...
Och som det konstaterades i den gamla Hasse & Tage-filmen: "Summan av lasterna är konstant."
Och som det konstaterades i den gamla Hasse & Tage-filmen: "Summan av lasterna är konstant."
2 kommentarer:
Japp, så är det.
Till slut har magen inte kvar samma bakterieflora och du blir sjuk av att äta kött.
Jag som varit veg. sedan jag var tretton (wow... så länge :-S)kan inte äta kött. Skulle jag vilja börja, så måste jag börja med köttbuljong och sen sakta öka på.
Men varför tänka på det... det skulle aldrig falla mig in att äta kött igen.
Och det finns så mycket julveg.gott att längta efter...
Kram
Camilla
Julskinkan var en gång en av mina tyngsta argument till att inte kunna bli vegetarian. Och den känns numera helt likgiltig. Vem vet, kanske fasar jag ut fjäderfäna också så småningom...
Skicka en kommentar