Vad som kan glömmas

Jag har rensat bland mina papper och böcker från det gångna året. Vemod blandat med lättnad.

I synnerhet har jag gjort mig av med publikationer och saker från den stora koncernen som i alla händelser är ett avslutat kapitel. Den lilla burken med skoputssvampen, tändarna och klädborsten med företagsloggan slängda.

Barnsligt kanske, men ack så skönt.

Kan vara att jag råkade ut för i synnerhet ett rötägg men hon dödade effektivt viljan att någonsin sukta efter att bli kollega inom företaget.

Nu går jag vidare. Eller kanske slår till reträtt snarare, tillfälligtvis. Det känns nästan parodiskt att jag i bitterhet mot den stora vårdkoncernen sökte mig till begravningsbranschen och blev kantstött av den stora begravningskoncernen och linkar tillbaka igen... Men reträttplatsen är över sommaren. Jag ska ta en ny funderare till hösten.

I går var vi hos nyfunna vänner i Skäggheden, rakt över länsvägen från Blixbo sett, vid hagarna och tiomilaskogen mot Gävle. Vi satt i deras fantastiska uterum i den sällsamt varma försommarkvällen och såg älvorna dansa över hagarna, salongsberusade av vin, berusade av skönheten omkring oss och vår nyvunna vänskap.

Jag är tacksam för påminnelsen om vad som är värdefullt i livet.

Och vad som kan glömmas.