Att hitta tillbaka

Det är över. Jag är klar. Ett år av djupa insikter och stora känslor. Framme. Examinerad begravningsentreprenör. Jag smakar på det, tittar på mitt examensbevis, försöker landa i att tentaångest, reseångest, prestationsångest är historia.

Jag är trött. Ända in i själen faktiskt. Sista veckorna innan examen var overkliga i begravningsbyråpraktikens efterdyningar, på grund av att mina handledare dels hade missförstått sitt uppdrag, dels hade bestämt sig på förhand att någon student inte "skulle komma här och komma". Begravningsbranschen är gammal, konservativ, stelnad.

Att en utbildning startats ses med rädsla på en del (ganska många) håll.

Jag föll offer för den rädslan.

Jag hade dock stort stöd från utbildningen som trots ett mycket märkligt underkännande av praktiken från handledarhåll, skräddarsydde en examination där jag fick avlägga en kompletteringsuppgift hos själva hjärtat av begravningsbranschen - SBF - Sveriges Begravningsbyråers Förbunds kansli i Årstaberg söder om söder i Stockholm.

Den händelsen enskilt, om man bortser från Kafka-historien som ledde fram till den, var ett rent privilegium. Att under en dag konsulteras av branschens främsta företrädare, få tillfälle att vända och vrida på frågeställningar som hör den världen till öga mot öga på tu man hand med obegränsad erfarenhet och kunskap har varit få förunnat i detta sammanhang.

Så historien slutade till det bästa.

Men jag är trots det lyckliga slutet rejält tilltuffsad.

Jag hade svårt att hitta glädjen i examensmiddagen på restaurang Domkyrkotrappan i onsdags, var inte riktigt närvarande under den högtidliga examensbevisutdelningen i går förmiddag, i klassrummet under takåsen hos Sensus på Västra Ågatan.

Glädjen kom egentligen först efter att jag kommit hem. Det slumpade sig så lyckligt att jag fick min examen på förmiddagen och att Noras skolavslutning i Sundborns kyrka var på eftermiddagen med efterföljande picnic i Stora Hyttnäs trädgård som ligger just intill Carl Larsson-gården. Stämningsfullt, idylliskt.

Mina föräldrar som slutit upp från Stjärnsund följde sedan med hem och vi drack champagne under pilträdet, firade både min och Noras examen.

Då infann sig lyckokänslan. Bland de mina. I min värld.

De senaste veckornas osannolika kamp för upprättelse tynade bort.

Jag är färdig begravningsentreprenör!

Jag behöver dock distans till alltihop. Jag återvänder till en början till min gamla arbetsgivare.

Jag ska tillsammans med min kursare Susanne fundera vidare på ett samarbete, till en början utforma ett föreläsningspaket om döden i barnlitteraturen och under tiden leka med tanken på egen byrå så småningom.

Att koncernen där jag gjorde min praktik någonsin kommer att få se röken av mig igen - det kommer aldrig att hända. De har skapat en konkurrent, om något...

I dag vilar jag. Nora är sur för att jag inte vill "hitta på" något utan bara sitter under parasollet och skriver. Jag behöver denna stund, denna dag av kontemplation.

Att hitta tillbaka.