Jag förmår inte hat. Kan pröva bitterhet. Sedan måste jag sjunga.
I magen spelades Bridge over trobuled water för mig, orden blev ett med mitt sinne innan jag förstod dem.
Jag lärde känna många mörka vatten men söker alltid brofästet.
Ibland slängs livbojar ner, ibland förmår jag klättra.
Djupen var svartare när jag var ung för jag kände dem ännu icke.
Djupen förändras inte, men de blir lättare att hitta igenom.
Tunga strider har rasat i mitt inte i inledningen av detta decennium och jag har lyckats kasta av mig mycket barlast.
Det känns som jag nu står vid början vid vägens fortsättning.
Naknare, mer prestigelös, nyfiknare.
Klyschan att livet börjar efter 40 är nära till hands men jag kastar den irriterat ifrån mig.
Varje insikt kostar. Varje nattligt grubbel en vandring i dödsskuggans dal.
Det finns inga svar. Bara val.
Som man gör varje dag.
Det är en tung vår på många sätt.
Jag gör bokslut över mycket.
Och börjar om.
Varje dag ny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar