Jag möter nu andra julen som bofast dalkarl. Förra julen räknar jag inte riktigt, då var allt fortfarande så förvirrat, halva lägenheten fortfarande ett kartongupplag, halva sinnet fortfarande kvar bland byggkranarna och monsterköpcentren i närförorten till hufvudstaden.
Nu vet jag vad varje område heter jag passerar på väg in till stan (stan uttalas med tjockt n) och för en tid sedan fick jag förklara vägen till en Falu-adress för en infödd. En märklig men ganska skön känsla. Noras tal låter allt mer Falunskt, hennes e:n är sedan länge utbytta mot ä:n och när vi för någon vecka sedan satt i publiken bland ett hundratal andra barnfamiljer för att bese Noras och hennes kamrater i Dansskolans julföreställning, ja, då kände vi oss verkligen som Falu-bor.
Men fortfarande känner jag mig vissa gånger som från en annan planet...
Stockholm, som i mångt och mycket fortfarande är en småstad, eller kanske rättare sagt ett kluster av en massa småstäder, har i alla fall urbaniserats på det sättet att det finns en uppsjö av stilar och subkulturer, högt upp i åldrarna. Numera. På 80-talet fanns två alternativ. Man var syntare eller hårdrockare. Punkt. På Östermalm var alla syntare. Punkt. I alla fall nästan. Det fanns en och annan hårdrockare, där ibland undertecknad. Och så var jag med i SSU dessutom. Suspekt typ! Märkligt nog har jag inget minne av att jag tråkades för det. Jag var väl ett sånt oväntat inslag i synt och MUF-gettot att de helt kom av sig...
Visst söker ungdommar i dag konformitet som unga i alla tider, inom en viss grupp. Men jag upplever inte att samma antagonism finns längre. Hip hopare, punkare, straight edge, freak i största allmänhet...so? Live and let live...
Mycket möjligt att hållningen är densamma i Falun. Men! Här finns liksom på 80-talet bara två stilar! Eller fyra om man nu ska dela upp det på ungdommar/vuxna.
För att börja med ungdommarna: Här finns bara gother och hip hopare. (Och så de som sysslar med sport, men de har alltid funnits i sin egen värld, de berörs senare i beskrivningen av vuxenkategorierna...)Jag har blivit så pass mycket gubbe att jag inte är man att tolka eventuella nyanser inom de två arterna.
Men antingen har du enbart svarta kläder med lika svart lång rock till, helst i läder, vitsminkad och ögonlinjerna ritade med kol och en fruktansvärt dessilusionerad blick och hållning.
Eller så har du Denniskeps på sned, kritvita sneakers, kalasbyxa, munkjacka (eller hood-jacka som det visst heter numera) guldkedja runt halsen och en påse från Phonehouse i näven innehållande de senaste tre timmarnas nyaste telefon.
De vuxna kan indelas i två kategorier även de.
Antingen har du familjemedlemskap i idrottsklubben, är aktiv ledare i densamma, har naturligtvis likadan jacka som din make/maka samt dina barn med idrottsklubbens emblem på och samtalar bara om idrottsklubben med dem du möter på stan. Du klipper håret i exakt samma frisyr varannan månad och pratar om idrottsklubben med frisören. Dina barn kommer gifta sig inom klubben och föra traditionen vidare till sina barn. Gissningsvis härstammar systrarna Kallur ur denna subkultur.
Kategori nummer två är kulturtanten/gubben. Kvinnan har kläder från Gudrun Sjödén/Hemslöjden/Designbutiker i Barcelona. Mannen har ljus ytterock/knälång jacka och alltid tre meter lång halsduk, allt inhandlat i Faluns två renodlade herrekiperingsbutiker eller samma designbutik i Barcelona som hustrun och halvlångt hår lite slarvigt bakåtkammat. Man missar inte en enda föreställning på Dalateatern, går på alla annonserade evernemang vid Musik vid Siljan och ler lite överlägset åt turisthorderna på väg till Robert Wells i Dalhalla.
Sedan har vi de rena landsbygdsborna och de från de kringliggande samhällena med ett par tusen innevånare. Deras liv och leverne är ännu för mig en outforskad värld,varför jag ber om att få återkomma.
Avslutningsvis för denna gång kan jag bara konstatera att som ensam vuxen på stan (tjockt n) idag, eftersom jag fått förmånen att få ledigt en vecka före de flesta andra yrkesarbetande, rörde jag mig uteslutande bland de två först nämnda ungdomskategorierna. Och det kändes, som rubriken antyder, som att röra sig i Harlem under Halloween... Gangstas och spöken, sida vid sida...
Och för den som undrar, ja, jag ligger nog närmast kategori två bland de vuxna. Jag äger t.o.m. en två meter lång röd halsduk, gärna buren till rock... och bor i Korsnäs där Korsnäs IF:s svart-gula overall är uniform och klubben är religion... AMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar