I morgon bär det av nedåt hufvudstaden för att fira jul. Eller Nacka om man ska vara petig. Och det har jag alltid varit, vilket provocerat en del. Nacka är en grannkommun till Stockholm. Nacka är lika mycket Stockholm som Falun är Borlänge. Så nu tar vi det från början:
I morgon bär det av neråt Nacka för att fira jul. Och det är med kluvna känslor. Det ska bli kul att träffa familjen, umgås, äta gott, allt det där.
Men att lämna vinterlandet för gråheten söderöver känns väl sådär. I går natt vaknade jag tre gånger av att snöplogen åkte förbi.
Hej då, mitt vinterland!
Och det känns fortfarande lite märkligt att vara "borta" på ett ställe som var ens hemtrakt under tio år. Mina föräldrar bor tio minuters promenad från vår gamla bostad och dessutom alldeles intill den skola som var min arbetsplats 2002-2007. Uppför backen bara, så ser jag "mitt" klassrum.
På besök från vår självvalda exil, en blandning av lättnad över att ha rört på sig och sentimentalitet för de viktigaste åren i livet som utspelat sig där. Jag och M flyttade ihop, gifte oss, fick vårt första barn. Så nära. Så länge sedan. Vår äldsta dotter pratar bitvis dalmål redan, vår yngsta är "född kulla". Det känns otroligt rätt på alla sätt och vis, men ändå... Nacka är en del av oss för alltid, på gott och ont... Det onda tar vi en annan gång. Nu ska vi bara åka ner och må gott!
GOD JUL!
1 kommentar:
"nacka, mitt mellan storstad och skärgård". En ambivalent halvmesyr alltså
Skicka en kommentar