Dalaliv

Den största skillnaden mellan att vara boende i Stockholms omedelbara närhet och att vara dalfolk märks tydligast i sin positiva bemärkelse på sommaren.
Under midsommarhelgen klämde vi tre byar på lika många dagar, Björka i Gagnefs kommun, Stjärnsund i Hedemora kommun och Björkberg i Leksands kommun.
Samtliga nätter sov vi hemma i Falun!

Välrustad Sigge, på farstukvisten till Lisas och Tobias torp i Björka på midsommarafton.



Lisa och pappa Jan-E värmde regnfrusna midsommarsjälar.

Efter en fantastisk knytislunch på T&L:s loge med 16 vuxna och 7 barn blev det dans runt stången på gårdstunet. Sigrid var minst sagt frågande till arrangemanget..

På midsommardagen sammanstrålade vi med mina föräldrar och syster med familj i stugan i Stjärnsund. Kusinerna vid stången. Familjemys! Även om Sigrid var skeptisk till just fotosejour...

Då var det betydligt roligare att springa ner till sjön!

Söndagen tillbringades hos mormor och morfar i det näst intill klyschigt dalafagra Björkberg.



En oförglömlig skapelse av hembakade havreflarn, grädde och jordgubbar. Mästerligt, mormor!


Så återkom "vardagen", i alla fall vardagen som pappaledig. Men skillnaden från 2004/2005 när jag var hemma med Nora är milsvid. Då, boende på nionde våningen i ett punkthus i Stockholmsförorten, blev varje utflykt ett logistiskt jätteprojekt.


Här tar det en kvart att promenera till Runn och Roxnäs udde...

Lite vardagsliv för Vagges en sketen onsdag...

Vägen hem.

Arbete på lotten ett par timmar på kvällen.

Att direkt efter jobbet stå med kratta i hand i vänlig kvällssol var för några år sedan en omöjlig utopi. I dag är det vardag i vårt dalaliv!