Anorexia och Tjolahopp...sen då?

Det har väl knappast undgått någon i min närmsta omgivning, medföljare i denna blogg eller på facebook att min tillvaro präglas väldigt mycket av teater för tillfället.

I övermorgon (eller i morgon, om man väljer att räkna detta som tidig morgon...) är det dags! Jag, Anders och Therese ikläder oss rollerna som troll, jätte och bergakung och beträder tiljorna först på Spejarens scen i Leksand och sedan Folkets Parks utomhusscen i Stjärnsund på lördag!

Jag är ganska speedad, har svårt att sova efter för mycket kaffe i dag, för mycket tankar om det som ska ske. Det är tio år sedan jag stod inför en teaterpublik senast. Jag plockar upp en mantel som föll av mig då, jag lägger den över mina axlar med darrande händer. Jag inser hur mycket jag saknat detta!

Hur det än kommer att gå dessa närmsta dagar, om publiken uteblir, om vi ställer till ett fiasko, tror jag ändå att det kommer bli mycket svårt att ta av sig denna mantel igen. Elden har flammat upp. Viljan. Lusten!

Man börjar fundera på kanaler. Sitter och surfar runt lite. Och blir ganska missmodig...
För när det kommer till scenkonst för barn och ungdom finns det två kategorier som dominerar kraftigt.

Antingen är det länsteatern som på regeringens uppdrag spelar uppbygglig dramatik för rikets ungdom med fastlagda teman såsom annorexi, utanförskap, rasism och missbruk.
Eller så sjunger hela familjen Wahlgren Astrid Lindgrenklassiker på Oscars i regi av Staffan Götestam. Suck...

Jag ska verkligen inte svära mig fri, framförallt inte vad det gäller det sist nämnda. Mina erfarenheter från teaterns värld handlar ju främst om Staffan Götestams skapelse Junibacken, där vi ju också möttes, jag, Anders och Therese. Jag har till och med agerat polisen Kling med Anders som konstapel Klang i ett mycket märkligt (och krystat) sammanhang med Pernilla Wahlgren som Pippi Långstrump, vilket jag berättat om i ett av mina tidigaste inlägg i denna blogg.

Jag skolades i "Tjolahopp"-genren och lärde mig ändå mycket, men i längden blir det lite andefattigt att hålla på med, varför vi ju sökte nya utmaningar utanför Junibacken tillsammans, vilket resulterade i just "Troll-Konstigt".

Nu är jag ju grymt partisk såsom medförfattare till detta teaterstycke men jag tycker faktiskt att vi lyckats skapa kvalitétsteater utan andra ambitioner än att roa.
Utan att bli allt för mycket Tjolahopp eller för den delen ens komma i närheten av anorexia eller rasism. Möjligtvis det sistnämnda genom Bergakungens påpekande att Jätten är för lång för att smälta in hos människorna...

Jag säger inte att länstetararnas regeringsuppdrag saknar relevans eller att en föreställning med Astrid Lindgren-potpurier framförda av familjen Wahlgren per automatik är dålig teater.
Men var finns mellantinget mellan sockervadd och uppskurna handleder?

Jag tror banne mig vi har hittat ett hål att fylla här!
Välkomna till Leksand, scen Spejaren på Åkerö klockan 15.00 på torsdag eller Folkets Park i Stjärnsund samma tid på lördag för ett smakprov! :)

Undertecknad lägger ut texten som Bergakungen i ett utomhusrep hemma hos Therese i Nyköping för ett par veckor sedan.

Anders och Therese övar Tuva-Luvas möte med hip-hoparen.