Bereden väg för Blixbo

Så kom dagen som nästan känts som en fantasi, fredagen den 18.e december. 07.30 var flyttbilen på plats med två sköna gubbar från Östersund, ett par riktiga jämtar med armar av stål. Fast de var närmare 60 båda två, verkade de efter åtta timmars jobb inte ens trötta. Undrar hur de två beställarna av flytten, ingen av dem 40 fyllda, hade sett ut efter ett lika idogt slit...

En kanonförkyld men spänd stortjej begrundar det öde vardagsrummet.

Efter all denna väntan låg det där i den nedgående bleka vintersolen, vårt hus, redo att ta emot oss.

Först kom den gode vännen T med marschaller som vi tände på grindstolparna för att visa att nu är huset bebott igen! Strax därpå kom de närmsta grannarna från gården snett intill och den före detta byskolan på den angränsande tomten med en skål gröt och välkomstkort på rim och varsin liten present till barnen. Det visade sig också att den plogade infarten till huset var våra grannars förtjänst! Känner man sig inte välkommen då, så vet inte jag... Det värmde våra hjärtan likt gröten våra magar!

Vilket sannerligen behövdes efter att ytterdörren stått öppen i två timmar i fjorton minusgrader...

Nu har några dagar gått och vi börjar så smått inse att vi blivit lantisar på riktigt! Barnen har hunnit inviga köket med pepparkaksbak och pulkabacken vid kohagen uppför vägen mot veterinären.

Jag har två morgnar gått ner till länsvägen och tagit bussen in till stan (tjockt N), gått på bygatan mellan röda hus med rykande skorstenar och känt hjärtat jubla!

Stjärnhimlen här är så stor, luften så klar och staden, både det närliggande Falun där vi bott de senaste två åren och staden jag levt och bott i större delen av mitt liv, Stockholm och det angränsande Nacka, känns märkligt och befriande avlägsna.

Ändå tar det mig inte mer än fyrtio minuter från dörr till dörr mellan mitt hus och mitt jobb. Och när terminen drar igång igen går bussen genom byn och stannar 20 meter från huset, i Blixbo city, ja, vid postlådan alltså!

Det första jag gjorde när vi flyttade in var att sätta upp stjärnan i vardagsrumsfönstret, ut mot gärdsgårn och hagen där bakom.

I övrigt råder här kaos just nu... Men i morgon far vi till Björkberg utanför Leksand och firar jul med Maddes familj, barnens morföräldrar och mostrar. En välkommen paus efter en intensiv höst och inledning på vintern. Det ska bli skönt att bara koppla av några dagar och nog har Björkberg en alldeles särskild plats i våra hjärtan. Men det är en annan by som nu är vårt hem. Och jag skulle ljuga om jag skulle påstå att jag inte kommer längta!