Jag har påbörjat vandringen mot en examen som begravningsentreprenör.
I måndags gick jag, innan staden ens hade vaknat riktigt, genom Falun mot stationen i ett solljus av guld för att åka till Uppsala och de första dagarnas undervisning. Naturligtvis hade jag haft svårt att sova på natten. Inte enbart för att jag var nödd och tvungen att sova över hos mina goda vänner Tobias och Lisa inne i stan (tjockt n) på grund av Dalatrafiks intelligenta tidtabellsläggning, där första morgonbussen från Svärdsjö anländer till tågstationen 10 minuter efter Stockholmstågets avgång...
Nej, deras säng och gästfrihet lämnade inget övrigt att önska.
Men jag var nervös som en sjuåring inför skolstarten...och att jag skulle vakna i tid för att hinna med tåget 06.14...
Men det gjorde jag och strax före 09.00 klev jag in genom porten på Västra Ågatan 16 i Uppsala där Sensus studieförbund som ger utbildningen huserar.
Uppe under takåsen, med utsikt över Västgöta nation samlades vi trettio lika förväntansfulla och nervösa studenter med en åldersspridning långt mycket bredare än i en universitetsaula.
Dagarna som följde blev en upplevelse utöver det vanliga, ett intensivt möte med 29 andra levnadsöden och ett möte även med mig själv. Kursledningen lade krutet på att vi skulle lära känna varandra och dag tre göra en resa inom oss själva.
Jag vet redan nu att förmodligen kommer flera av dessa människor bli människor för livet.
Och som jag skrev på facebook:
Om detta är begravningsbranchens framtid kan vi alla dö lugnt!
Dessa människor har fyllt mig bortom allt jag anat.
Jag tror detta kommer bli att fantastiskt år!
Inte helt oviktigt i sammanhanget är känslan av tredje gången gillt.
Min debut som Uppsalastudent på Johannelunds teologiska institut 1993 kan inte beskrivas som något annat än katastrof.
Mitt försök på universitetets teologiska institution 2001 rann ut i sanden efter en termin.
Nu är jag tillbaka. Helhjärtat.
I denna vackra stad, med vackra, otroliga människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar