För något år sedan tog jag ett dramatiskt farväl till hela den digitala världen. Ett farväl som höll i ungefär en vecka, som en del kanske minns...
Jag gör inga dramatiska gester denna gång och nog kommer det inlägg efter detta men jag har mycket långt till det vanliga filosoferandet just nu.
Den utbildning jag börjat är en resa. Den pågår till stor del inom mig själv.
Vad som väcks är så mycket strakare än ord.
Visst har jag gråtit men också skrattat mycket.
Livet har blivit större.
Jag talar mycket mer än jag skriver just nu.
Jag samtalar mycket mer än filosoferar.
Försöker förstå mer än författa.
Därför kan det nog bli lite glesare mellan inläggen.
Om nu någon skulle undra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar