Jag är på den lilla byrån Fondkistan i Borlänge och tas väl om hand av den trygge Anders, före detta pastor i Missionsförbundet som sadlat om till begravningsentreprenör i mörk kavaj och träskor.
Tålmodigt berättar han om yrkets svårigheter och ljuspunkter, låter mig pröva och erfara, som här om dagen när jag på egen hand fick sköta en kistläggning i bårhuset på Borlänge sjukhus.
Jag är inte längre spänd när jag kliver in där, för där finns inget farligt men jag känner en stor vördnad.
Jag kammade kvinnans hår innan jag lade på ansiktsduken och skruvade på locket.
Det kändes stort att få vara den som gjorde henne fin en sista gång.
På lördag är begravningsgudstjänsten och jag kommer vara med som representant från byrån.
Jag kommer känna mig trygg i mötet med hennes barn och barnbarn för jag har sett hennes frid och ombesörjde själv hennes värdighet inför sin sista resa, i den vita kista som vi hämtade i Anders eget förråd i det röda uthuset hemma på hans tomt i en liten by utanför Borlänge.
Bilden av den grönbleke entreprenören från barndomens Lucky Luke-album har helt bleknat bort. Mitt liv som Kollega i lärande påminner betydligt mer om Kjell Bergqvists rollfigur i den oförglömliga filmen "Den bästa sommaren".
Fast jag är långt ifrån lika butter som han...
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar