Utopi och oro - Tack 2010!

Dags för summering. Sience fictionåret 2010 passerat och allt är ganska vanligt, långt bort från rymdäventyr och nya världar på Jupiters månar.
Dock, på den tiden som Carl Sagan skrev 2001 och 2010 fyllde en enda dator ett helt rum medan jag nu sitter och skriver detta på min mini-PC i mitt hus på bondvischan, trådlöst uppkopplad mot resten av världen. Utopisk sience fiction för inte allt för länge sedan...

Min egen resa detta år har på det personliga planet varit en resa mot det utopiska.
Jag sitter i det som för bara ett par år sedan kändes som en naiv dröm, huset på landet, vid en sprakande eldstad och det är mitt eget.
Det blir mer och mer självklart, det känns inte på låtsas, vi hör hemma här.
Sanslöst.

Jag lyckades också under 2010 förvåna mig själv genom att ta mig vidare från inkörda spår jobbmässigt och i stället för att tjurigt och bittert gå och småhata det vinsthungrande vårdföretaget vars arbetsmyra jag var, söka mig mot nya horisonter
Vad det betytt har nog framgått med all önskvärd tydlighet på denna blogg under hösten...

Inom ramen för det nya har jag också tillslut lyckats göra mig av med en irriterande sorgesten i min sko, det tio år gamla tillkortakommandet som underhållare.
Jag kan känna glädje i sången igen för sin egen skull, sången är inte längre ett uttryck för det som varit eller det som aldrig blev.

Vi firar ensamma ikväll "bara" familjen, vilket känns helt rätt efter en höst när vi flera dagar i veckan varit åtskilda. Vännerna som vi brukar fira med är också på var sitt håll, påverkade av sorg och glädje, de ena av glädjen i en helt ny familjemedlem, de andra i saknaden efter en älskad nyss insomnad mormor.
Mitt i livet är vi, med minnen och framåtblickar. Ja, jag tillåter mig att bli en smula sentimental...

Min oro och förhoppning inför 2011 handlar om mina barn och mitt föräldraskap.
Detta att inte vara närvarande stora delar av även kommande halvår gnager.
Men ett halvår går fort.
Jag håller helt öppet vad som händer sedan. Vad jag vet är att jag inte kommer resa i onödan och att mina barn kommer att få dras med sin store tjocke far betydligt mer!

Av denna nyårsafton kommer jag minnas bäst när jag åkte ikapp med Nora ner för byvägen på våra sparkar. Jag tar med mig våra skratt in i 2011.

Gott Nytt År!