Osannolik sanslöshet

Jag försöker hålla politiken undan denna blogg. Strax före valet startade jag en annan blogg med inriktning på mitt politiska funderande (orerande?) men lade snart ner den i besvikelse över likriktningen i den svenska politiken och det katasrofala projektet tvåpartistat som banade vägen för nationalistiska tokstollar i vårt parlament.
Det parti jag slutligen lade min röst på var dock det första att offentligen meddela det rödgröna samarbetets död, vilket för mig bevisade att jag röstat rätt.

Det om detta. Någonstans skulle jag vilja lägga ut texten om det som händer i Japan, som förutom den humanitära katastrof den värsta jordbävningen i modern tid ställt till, sprider lass med grädde på domedagsmoset genom att kärnkraftsreaktorer hotar kollapsa på löpande band.
Om hur små vi är på jorden, vilken jävla hybris rent ut sagt som styr tillväxt, miljö och energipolitiken i världen, hur fort detta kommer falla i glömska och skylas över med att "det kan inte hända här". Nej, det kunde inte hända de tre gånger det redan har hänt heller, för att tala med Tage Danielsson...

Men som sagt, förmodligen faller detta i glömska inom ett år, tills det smäller nästa gång. Och var blir det tro? Europa? Norden? Förmodligen hålls det som "högst osannolikt".
Liksom Harrisburg. Liksom Tjernobyl. Liksom Fukushima.
Hur många osannolikheter behöver vi innan de blir sannolika?
Hur många sannolikheter behövs innan man tar konsekvensen av konsekvenserna?

Jag skulle vilja gå in på att Östhammars kommuns rosiga kommunalråd ler lyckligt in i kameran för att arbetstillfällen i kommunen är säkrade för 100.000 år framåt men där stannar min förståelse för sannolikshetskalkyler och kan bara astmalikt framstöta "hybris...hybris...hybris..."

Det är synd om människorna.

I nästa inlägg kommer jag återgå till navelskåderi. För mitt förstånds skull.
Återstår gör bara medkänslan.
Tänk på Röda Korsets insamling, vänner.