Jag firar en årsdag i morgon. Den är förunderlig på många sätt. Den har en botten i lidande och tårar men blir en årsdag av återupptäckten av livet.
När jag i morse lämnade mitt arbete efter nattjour och åkte i min nya ögonsten sedan ett par veckor, min lilla mörkblå Renault Clio, bokstavligen rakt in i en gyllene soluppgång, tänkte jag att det tilltalade mitt dramatiska sinne något alldeles oerhört. Och i samma stund beslutade jag mig för att återuppta bloggandet.
I sig ett helt odramatiskt beslut. Det påverkar inte världen på något sätt. Men i min värld handlar det om ytterligare ett steg mot det jag var. Och vara det jag blivit, efter det beslut jag tog för ett år sedan, i morgon.
Att leva nykter.
Varför och vilka epitet man väljer att sätta på mitt tillstånd som ledde fram till beslutet är egentligen oviktigt. Det viktiga är vad det gjort mig till idag.
Jag har blivit en människa som möter blicken i spegeln med full acceptans. Därmed inte sagt att jag älskar det jag ser i alla lägen, men kan acceptera och rentav tycka om det för vad det är.
Sakta men säkert lösgör jag skammen från mitt väsen. Landar i ett rum i bröstet där hela mitt jag får plats. Utan flyktbeteenden och sinnesfördunklande hjälpmedel.
Jag minns den första tiden efter beslutet för ett år sedan. Hur chockad jag blev över att faktiskt känna ett rivande sug efter alkohol. Att varje kväll vara nära att ge efter. Jag mådde som en gammal disktrasa och tog efter en månad ett samtal med min chef som berömde mig för mitt mod och hjälpte mig vidare.
När jag ser tillbaka på året som gått gör jag det med tacksamhet. Stödet från mina arbetskamrater, min familj och vänner. Och från alla röster på twitter som följde min kamp helt avklädd på det anonyma konto som var min ventil. När jag fimpade det kontot för någon månad sedan hade det närmare 800 följare och värmen från många av dem som inte ens kände mitt riktiga namn var stundtals mindblowing!
Dock behövde jag avsluta det kapitlet. Det var en kanal som bar minnet av tunga dagar. Jag behövde hänga av mig ryggsäcken. Det var inte helt lätt att deleta 800 supportrar, men nödvändigt.
Och ja, jag finns på twitter under ny skepnad. Ljusare.
I morgon är det den 24:e oktober. Datumet jag stod tungt bakrusig av lådvin i min trädgård och såg upp mot en blygrå himmel, förra året. Det var ovanligt varmt för årstiden. Jag minns att tanken var odramatisk men glasklar i all sin enkelhet. "Det måste få ett slut."
Världen har vidgats, bit för bit. Jag låter det ta sin tid. En dag i taget. Men jag mår bättre än på många många år. I morgon är min nya födelsedag. Dagen för klarhet.
Mitt ställningstagande är mitt. Jag menar inte att skriva någon på näsan.
Var den du förtjänar att vara. Vilka medel du har för att uppnå det vet du bara själv.
Dock kommer jag bli mer oförtäckt bitchig gällande det alkoholnormativa samhället jag anser att vi lever i. Alkoholen har inte bara tagit för stor plats i mitt eget liv, den sätter agendan för nästan allt umgänge mellan vuxna. Tro fan att många av oss trillar dit...
Men men, jag menade inte att predika. Ja ä int bitter! Utan väldigt glad att ha sluppit undan.
Valt att vara den jag förtjänar att vara.
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar