På upptäcktsresa

Nu startar resan hem. Det snöar ymnigt över Stockholm när vi rullar ut från Centralen. Denna vinter verkar aldrig ta slut…

Ända från början var tanken att denna resa skulle hållas helt hemlig. Att det skulle vara en resa i ensamhet, för min egen skull, utan inbillade eller verkliga umgängeskrav eller dåligt samvete. För första gången i mitt liv har jag betalat för logi i Stockholm och bodde i en av vandrarhemmet af Chapmans officershytter, den vid Skeppsholmen evigt förtöjda fullriggaren. Med två fönsterventiler mot Gamla Stan och en förut mot Skeppsholmsbron och Grand Hotell bodde jag förstklassigt för en spottstyver i sammanhanget. Boendet i sig kan man orda länge om men det var på intet sätt resans huvudsyfte.

Jag har länge sökt efter verktyg för att hitta en mittpunkt inom mig själv. Bön till en utanför varande kraft har klingat tomt och gång efter annan har jag känt mig utkastad i ett alldeles för skarpt ljus i den ständiga nykterhetens klarhet sedan jag helt slutade med alkohol.

Efter att ha läst en del buddhistisk poesi och skrapat på ytan till filosofin som omger den dök som av en händelse en länk upp på facebook som en bekant lagt upp om en introduktionskurs i buddhistisk meditation hos Stockholms Buddhistcentrum 16-17 mars.

Och jag tänkte: Varför dö nyfiken?

Någonstans kände jag instinktivt att detta måste bli en resa i yttre och inre stillhet. Inte binda upp den mot lojaliteter och förväntan. Så mitt i staden, på en båt jag sett hela livet men aldrig reflekterat över, hittade jag basen för helgens utforskande på de inre vägarna för en överkomlig penning, så jag bokade kursen och hytten. Sett fram emot det länge.

Nu har helgen passerat. Vad jag har landat i är inte lätt att säga. Men en dörr har öppnats på glänt till ett universum som inte ligger utanför. Och i mittpunkten av detta universum blickar jag ut på världen. Vad detta universum innehåller återstår att utforska. Men nu vet jag att det finns. Och med denna vetskap har en förunderlig stillhet slagit rot. Med skärpan än tydligare inställd på ett ständigt nu. Jag hoppas kunna hålla fast vid den känslan. Och vidga den.

”Har han gått och blivit buddhist?!”

Epitet är oviktiga. Namn och riter är det mänskliga sinnets sätt att skapa en begriplig och inordnad struktur. Så kalla det vad du vill. Själv är jag på en upptäcktsresa.

Den fysiska vägen leder nu hem. Och vidare.