Humortidskrift

Jag hyser en slags hatkärlek till Dagens Nyheter. Jag läser den dagligen, av födsel och ohejdad vana, ända sedan den var stor som två fotbollsplaner och endast bestod av två delar som enligt den gamla DDR-Sverige-modellen kallades A och B-delen.

Speciellt borgerligt sinnad vet de som känner mig att jag aldrig har varit, med undantag av flirten med center-rörelsen för några år sedan, innan den flippade ut och lämnade sitt miljöengagemang bakom sig och lät de nyliberala backslick-bratsen på Stureplan sätta agendan.

Jag har oftast svårt att tåla den självgoda storstadsliberala tonen på Dagens Nyheters ledarsida, men i valet mellan den och Svenska Dagbladets rent skrattretande konservativa/nyliberala tokerier är valet ändå enkelt.

Ja, nätet med andra alternativ finns alltid, men inget kommer att för mig konkurera ut "gammel-media" vid frukostbordet, laptop och morgonrock hör icke ihop på det sätt som prasslande tidningspapper och morgonrock gör!

I morse kom årets mest förbryllade skratt över mina läppar. Min kära morgonpublikations ledarsida tar, liksom många gånger förr, klart ställning för införandet av republik och denna dag med emfas, eftersom landet kastats in i euforisk sagoyra runt gymdirektören och fröken Bernadotte. Så. Där har DN satt ner foten. Tror man...

Man bläddrar vidare och undrar om ett exemplar av Svensk Damtidning smygit sig in mellan sidorna under distrubitionen. Man vrider förvirrat på tidningen, men nej... Dessa färgsprakande hyllningsreportage a´la skvallertidning fyller faktiskt merparten av nyhetsdelen...

Jag gnuggar ögonen, lägger ifrån mig tidningen och går och hämtar ett Rockymagasin i stället.

Kellermans cyniska seriestrippar känns betydligt närmare verkligheten än den surrealistiska upplevelse jag just haft med Dagens Nyheter. Och i sammanhanget landar DN bland humortidskrifterna, den med, efter dagens läsning, bland Rocky, Larson, Svenska Dagbladet och Ernie-tidningarna...

Samma tidning, samma dag :