Vårt hus hittade oss till slut

Vi sa som de vid det här laget ganska luttrade huspekulanter vi är, lite halvengagerat, ja näst intill ointresserat: "Tja, vi åker väl och tittar i alla fall..." när enplansvillan till lagom storlek och pris dök upp på Hemnet.

Att Sundbornstrakten är vacker finns det ju inte många i världen som inte vet och själv jobbade jag ju till och med där de första månaderna efter flytten till Falun. Så nog visste vi. Men blev ändå drabbade. Av huset och trakten. Redan efter några minuter av visingen lutade jag mig mot Madde och viskade: "Det här känns ju klockrent!"

Aldrig hade jag väl trott att jag skulle säga så om ett vid första anblicken ganska ordinärt 80-talshus.

Men vi var helt överens. Vi har sällan varit så överens!

Två dagar och en kort budgivning senare stod vi som enda kvarvarande spekulanter!

Detta var för två veckor sedan.

I onsdags satt vi hos mäklaren och skrev ett köpekontrakt med ångerklausul, efterom bestiktningen kunde ske först idag. Vilket alltså skedde.

"Domen" blev att det är ett väldigt genuint byggt och välisolerat hus, utan anmärkning. Bara esetiska hänsyn behöver tas vid investeringar de närmsta åren. Saken är klar!

Handpenningen betalades i eftermiddags och fastigheten i den lilla byn Blixbo, 118 kvm villa, 4 rok+grovkök och intilliggande uthus på 1060 kvm tomt, en mil utanför Falun och en liten bit från Carl Larssons Sundborn, är från och med den 15 december vår!

Uppfart mellan villan och uthuset, som rymmer varmförråd, jordkällare, loge och fd. dass för lärare och elever, eftersom huset står på en avstyckad del av den gamla byskolans mark och uthuset tidigare tillhörde skolan. Det lilla fönstret på uthuset som syns till vänster, är varmförrådet som kommer göras om till hemmakontor/skrivarlya. I planen finns att förstora fönstret.
Varmförrådet var tidigare spilta för sockenprästens häst när han undervisade skolbarnen i katekesen. Bara en sån sak!

Den fd. byskolan som granne. Kortet taget ungefär med infarten mellan huset och uthuset i ryggen.

Baksidan.


Del av trädgården bakom uthuset. Behöver jag tillägga att vi säger upp vår kolonilott från årsskiftet?

Vandring ner för byvägen för ett par veckor sedan, efter att det stod klart att vi var de enda spekulanterna. Man kan ana vårt hus på bilden, längst ner i backen.

En liten bit upp för byvägen från huset möts man av denna vy...



Vi hälsades av byggdens fyrbenta innevånare. "Mina nya kokompisar!" utbrast Nora. Under resans gång från visning över budgivning till klart köp har hon, inte helt oväntat, inte varit odelat positiv eftersom hon jut börjat i Hälsingbergsskolan i närheten av där vi nu bor, i Korsnäs. Den lilla skolan i grannbyn Danholn ligger betydligt närmare och helt rimligt kommer vi söka plats där, liksom förskolan intill för Sigrids del. Men jag hoppas och tror att det ska gå bra. Efter löftet om en alldeles egen undulat när vi flyttat in i huset, blev tongångarna lite mer positiva!

Och jag själv då?

Jag har fortfarande inte riktigt fattat att det är sant. Jag växte upp i ett gårdshus i Stockholms innerstad och ska nu bosätta mig med min familj på den riktiga landsbygden, i Dalarna.

Lite lustigt i sammanhanget är att Grev Magnigatan där jag växte upp, faktiskt beboddes av Carl Larsson några år i hans ungdom.

Jag har vandrat samma väg som han! Utan några jämförelser i övrigt...

Om nu någon skulle betvivla att det är verklig glesbyggd vi talar om, kan jag här uppvisa ett anslag uppsatt på en laduvägg mitt i byn...

Bland björn, lo och varg.

Längre än så här går det inte att komma från finansvalparna på Östermalm...och det var just det som var målet!

Nu har vi kommit hem.