Twingly statistik

måndag 5 oktober 2009

Gubben i boden - rollen och verkligheten

Många vänner och bekanta känner till och minns mig i rollen som Pettson. I slutet av nittiotalet satt jag i princip ihop med gubben under ett par år, när Junibacken som jag arbetade på då, hade Pettson och Findus gård uppbyggd som utställning och det var interaktiv teater där så gott som dagligen. Åtminstone tre gånger i veckan trädde jag på mig de grå ullbyxorna, de slitna kängorna, farfarsskjorta, väst och inte minst den höga stela gula hatten som inte andades för fem öre och fick håret att bli flottigt och svettigt på ett par timmar...

Sedan fanns man ute i den uppbyggda miljön och bara var Pettson, tillsammans med någon kollega som i trikåer och smink var Findus, ofta min kära vän Tess! Skrotade runt, löste korsord och drack kaffe i det lilla köket i den lilla stugan dit alla besökare kunde komma och gå som de ville.
Man pratade med barn, drev ohämmat med generade föräldrar (minns du den där pappans min över Findus akrobatiska övningar i kökssoffan, Tess? ;D ) och donade med uppfinningar i snickarboden under överinseende av allt från sakkunniga femåringar till statsministrar.
Jo, en gång när jag var ganska less och kände att jag behövde stänga ute omvärlden (besökare som drog skämt och ställde frågor jag hört 75.000 gånger...) satte jag mig på en huggkubbe i boden, drog ner hatten så inte ögonen syntes och bara täljde på en träbit. Efter en stund hörde jag en basröst som på bruten svenska sa: "Vad gör du Pettson?"
Jag tittade upp och fick till min stora överraskning se Finlands dåvarande statsminister stå där, som tydligen besökte Sverige helt privat med sin familj.
Jag skulle kunna hålla på en halv evighet med Jag mötte Lassie-storys från Junibacken, men besparar er detta denna gång...

Jag är hemma idag och tar hand om en dyngförkyld Sigrid och har ganska gränslöst med tid att fundera över livet, det som varit och det som ska komma...och slås av hur naturlig min väg egentligen varit, att efter en tid av mitt liv varit så intimt förknippad med gubben Pettson, snart kommer vara en alldeles riktig skäggig gubbe på landet med en alldeles riktig egen snickarbod!



1 kommentar:

Tessan sa...

Hahahaha... Klart jag kommer ihåg! =) Minnena är många och jag ler varje gång jag tänker på våra dagar på Junibacken. Även fast man ibland var hjärtligt trött på att ha fetsmink i hela ansiktet mitt i varmaste Juli, eller alla idiotiska pappor som skulle säga fyndiga saker om svansen... Men ack, ljuva minnen! =)
Underbart att ni äntligen får ert hus, och klart att Pettson och hans små Findusar och Mucklor ska ha en egen snickarbod nu! =)Vi kommer och hälsar på och äter pannkakstårta i vinter/vår! =)

JAG SAKNAR DIG, MIN FINA PETTSON!

Kram Findus.