Bördorna, tyngden, återhämtning, ljus

I måndags brast det. Jag kände att måttet var rågat. En allt för stor arbetsbelastning på för lite personal tog ut sin rätt. Vad som utlöste det är en sak mellan mig och min arbetsgivare, men vid c.a. 11.30 i måndags sjukskrev jag mig med omedelbar verkan.
Som ett brev på posten blev jag sjuk "på riktigt" när spänningen släppte och innan kvällen kom var jag däckad i bihåleinflammation.
De senaste två nätterna har jag tillbringat i en fåtölj. Näsdroppar och spray har hjälpt något men eftersom jag är allergisk mot traditionella smärtstillande har jag fått förlita mig till naturläkemedlet Fortodol som för all del fungerar men inte lika länge. Och tar man dem för ofta dämpas effekten. Sjukskriven veckan ut. Efter påsk får vi se var detta tar vägen. Förhoppningsvis kommer det något gott ur det.

Två tuffa dygn, på flera sätt. För att styra om mina tankar till annat har jag i alla fall äntligen sjösatt det jag pratat om så länge: En blogg inriktad på politik. Länk finns till höger för den som är intresserad. Den kommer bara länkas till härifrån och från twitter.
Jag har förklarat facebook som fredad zon från mina utspel, det är en plats för småprat med vänner och länk till denna blogg som kommer vara mer stillsamt reflekterande och vardagsfilosofisk.
Den som känner för att ge sig i kast med den lite mer rabiata delen av min personlighet är välkommen till den andra bloggen eller twitter för en match!

Jag är inte ensam om att vara hängig, yngstan hostade sig genom natten och grät av frustration och idag fick hon feber. Det var bara att inse faktum och ställa in den planerade Stockholmstrippen över påsk. Faktiskt lika delar lättnad och besvikelse.
Synd för att jag faktiskt längtar lite till Stockholm. Det var länge sen vi var nere nu.
Synd på påskmiddagen på morbrors landställe i Roslagen och för att min ende kusin gör ett av sina sällsynta besök i hemlandet från sin bas i Oslo.
Min syster med familj och mina föräldrar har ju trots allt nyligen varit och hälsat på oss i vårt nya hus ganska nyligen.

Men nu fick vi plötsligt också till skänks en hel långhelg i lugn och ro i vårt nya hem, efter en lång och ganska arbetsam vinter med flytt, århundradets vargavinter, nerdragningar på jobbet och en ovanligt sjukdomsdrabbad vårvinter.
Det kan vi behöva.
Andas ro.
Återhämtning.

Förkylningen börjar släppa greppet. Jag ska sova i min säng inatt.
I morgon, om solen tittar fram, ska jag öppna altandörren mot min alldeles egna trädgård, sätta ner fötterna på dem meterbreda remsa av gräs som tittat fram intill husväggen, vända mitt ansikte mot ljuset och insupa dalavåren.
Lite omtumlad. Men inte knäckt.