För den som är uppvuxen i hus eller på landet, kan nog aldrig förstå dimensionerna av en man i en trädgård med en räfsa, samlande fjolårslöv, som en bild av den ultimata friheten.
Man ska inte ta det för otroligt att det i mina döttars värld i framtiden kommer vara själva sinnebilden av stagnation och liknöjdhet. När de sitter i sina svindyra andrahandslägenheter i Stockholms ytterförorter, hur ska jag kunna förklara för dem att det var inskränkthet och navelskådande storstadsmentalitet jag flydde ifrån?
Allt går runt. Min mamma flydde från en byhåla till Stockholm en gång i tiden. Här sitter jag nu i en by med färre hus än det fanns lägenheter i det hus jag lämnade i Nacka. Och känner befrielse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar