Män i klunga som VET och KAN

Detta är ett blogginlägg som jag var helt säker på att jag redan skrivit, för jag har funderat en hel del på fenomenet, diskuterat det ingående med min fru och inte minst ironiserat över det på diverse forum på nätet. Men vid en närmare undersökning upptäckte jag att jag faktiskt underlåtit att behandla ämnet i denna blogg. Obegripligt! Så här kommer det till slut:

Det finns en del av mänskligheten jag aldrig känt mig delaktig av och än mindre dragen till.
Nämligen Män i klunga som VET och KAN.

Klungan består av ett kompisgäng eller medlemmar i en förening. Yrkesmän räknas inte eftersom de oftast är sammansatta av utomstående krafter som beordrat dem. Visst kan man se ett gäng kommunalarbetare i halvcirkel runt en grop men de är där av nöd och inte fri vilja, alltså inte lika underhållande och hjärtknipande som klungan.

Så här på försommaren brukar de vara extra frekventa. De brukar dyka upp i skilda konstellationer, utformningar och storlekar. De kommer inte från en speciell samhällsklass, utan finns representerade i samtliga, men alla har de ett gemensamt, nämligen det inte helt enkla projektet.

Jag satt och betraktade en sådan grupp idag när jag och M tillsammans med lill-Sigge hade ett par timmar att slå ihjäl medan storasyster var på kalas. Vi åkte och köpte glass och åkte sedan till en kursgård vid sjön Varpan utanför Falun som M hört talas om genom sitt jobb och som skulle vara ett vackert ställe. Vi blev inte besvikna.
Gården i fråga tillhör Missionsförbundet. I en sluttning ner mot vattnet från gården ligger en friluftskyrka med parkbänkar i halvcirkelrader likt en amfiteater ner mot en stenlagd plan yta framför ett enkelt kors av björkslanor. Vi satte oss på främsta raden, åt våra glassar och bara njöt av skönheten.

Frid var där inte, för nere vid vattnet pågick det:
Det inte helt enkla projektet utfört av Män i klunga som VET och KAN, denna gång iläggning av flytbryggsektioner.
I gruppen fanns alla typer som är utmärkande för detta fenomen.

1. Den sammankallande, gruppgeneralen som med självklar (och självpåtagen) pondus leder projektet, gärna också med något utmärkande attribut. I detta fall var det vadarstövlar med tillhörande oljeställ.

2. Den inre cirkeln, bestående av generalens närmaste vänner eller i föreningen lika högröstade och som just därför sätter en heder i att ifrågasätta hans auktoritet eller i alla fall hans kunnande och varje moment i det inte helt enkla projektet föregås därför alltid av en minst dubbel så långt resonemang i den inre cirkeln, där generalen inte sällan låter en växande irritation ge sig till känna.

3. Hantlangarna, bekantas bekanta eller de tystlåna i gruppen som håller sig lite vid sidan, rycker in i de luckor som lämnas öppna av den inre cirkeln i något kritiskt skede, ofta på ett högröstat kommando av generalen eller från någon honom i cirkeln närstående.
Dessa hantlangare brukar dock ofta diskret pröva andra och ofta bättre lösningar när generalen och cirkeln är inbegripna i någon av sina tjugominuters nytt-moment-diskussioner, men viker sig sedan erfaret för deras beslut om lösning eftersom något annat skulle rucka hela universums ordning. I alla fall ordningen i klungan, vars regenter är de högröstade som KAN och VET.

4. Fruar och flickvänner står oftast vid sidan av och tittar på. Man ska absolut inte missta detta för ointresse, ännu mindre för okunskap men de vet i sin klokskap liksom hantlangarna att de utgör ett potentiellt hot mot generalen och cirkeln om de lägger sig i.
Och skulle de, Gud förbjude, ha en åsikt eller rent av komma med en lösning på problemet... Hantlangarnas inblandning skulle te sig som en västanfläkt i jämförelse med den förlorade hedern hos generalen och cirkeln om en kvinna blandade sig i!

Ja, dessa föreningar och kompisgäng är hjärtknipande i den meningen att det är den tuppiga manlighetens sista bastiljon.

Man ser dem vid bilverkstäder, nylagda husgrunder, i stora segelbåtar, vid pojkfotbollsmatchernas sidlinjer, vid grävda gropar (där de ofta står och tiger i en halvcirkel och stirrar ner, oklart efter vad - något som förenar dem med yrkesmännen i kommunal sold), vid arbeten i grunt vatten såsom bojstensnerläggning eller som i det aktuella fallet, iläggning av flytbrygga. Den som läser detta kan säkerligen komma på fler.

Jag har ingen aning om hur dagens sejour vid Varpan avlöpte, för när glassen var uppäten var det dags att ge sig av för att hinna i tid till kalasets slut.

Jag satte mig i passagerarsätet bredvid mig körkortsinnehavande fru, i trygg förvissning om att hon skulle kunna spåra problemet om bilen plötsligt skulle börja trilskas, till skillnad från hennes (än så länge) körkortslöse make...