När lägenhetsdörrarna stängts
och jag sitter ensam på kontoret
Nattvakt mot de behövandes ensamhet,
vindlar tanken bakåt.
I en annan tid sköljdes jag av skratt
min strupe bar toner
men jag kunde aldrig riktigt tro på giltigheten
Vem var jag att spegla er längtan?
Vem var jag att ge röst åt era minnens oktaver?
Låt mig sjunga för dig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar