vid tröskeln lade jag från mig bördan
men minnet öppnades isande klart
Jag tvingar ögonen öppna
Det svåra är inte sugets demon
utan att möta sin blekfeta vanlighet
Vaken, obeslöjad
Avslöjad tristess
Men någonstans anas strängen som sätter urspungstonen
Ett rent ljudande bakom det knappt förnimbara
Det är gudstonen
De tysta gnistorna bakom braskaminens sotade glas
speglar tankens väg
Ljuspunkter som strävar uppåt i natten
Och jag vet att jag inte är ensam
Tonen i bröstet är sånger sjungna vid andra eldar
Mina ögon speglar lågorna som många redan sett
Du hör mig redan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar