Ikväll förstod jag till sist twitters fulla potential. Jag har haft ett antal konton, det började med ett i eget namn för tre år sedan mest på prov efter den gamle irl-bekanten och twitter-oraklet i vardande, där känd som @deeped.
I efterdyningarna av tråkiga missförstånd mellan mig och én praktikplats under en utbildning jag gick, en period och en historia jag på alla sätt lämnat bakom mig och därför lämnar därhän även här, stängde jag ner det öppna kontot och började twittra anonymt.
Twitter blev då för mig en ventil och en tummelplats för mina mörkaste känslor.
Denna period började jag, som många vet vid det här laget, få problem med alkohol, var medveten om det men förmådde inte bryta. Jag gav uttryck för min ångest på det anonyma kontot.
Ensamma rop, som jag trodde.
Men snart började jag få svar. Digitala händer och ord till tröst och kärleksfulla uppmaningar nådde fram till mig.
Jag kan utan överdrift säga, att utan twitter är det inte säkert att jag hade varit nykter idag.
Tack! Ni vet vilka ni är.
För en tid sedan bytte jag även det kontot. Det hade på många sätt blivit för känslomässigt och bar minnen av en allt för mörk tid. Trots många följare valde jag att börja om från noll , fortfarande anonym av gammal vana, med det något möjligen pretentiöa namnet @aftonregn...
Ni som följt mig där, på facebook och denna blogg vet att jag stegvis kommit ut ur skammens garderob och börjat tala om mina erfarenheter kopplat till alkoholberoende.
Jag valde tillslut att visa mitt ansikte, mitt förnamn. Twittrade om sådant som föll mig in för stunden. Mycket om alkoholnormen i samhället men också betraktelser från byn där jag bor, politik och världshändelser.
För några dagar sedan, strax efter nyheterna som skildrat två olika och kontrasterande kaos i mellanöstern och inom Sverigedemokraterna, gick jag ut med sopor till soptunnan vid vårt uthus.
Jag blev stående, för det var alldeles tyst och alldeles stjärnklart. Bedövande vackert.
Jag halade upp min telefon och slängde iväg en tweet som kom för mig när jag såg allt detta.
Sedan gick jag in och fortsatte att stöka i köket.
Jag märkte för all del under kvällens lopp att mitt inlägg retweetades (kopierades och spreds) i en omfattning jag inte varit med om förut och följare strömmade till. Noterade och tyckte det var kul.
Att orden, mina 140 tecken ihopknåpade vid soptunnan, skulle hamna här kunde jag aldrig ana :
http://nyheter24.se/nyheter/internet/732589-varvning-sex-och-familjeliv-har-ar-veckans-hetaste-tweets
En egoboost av guds nåde, givetvis men också jävligt glädjande ur perspektivet att tweetens eftertänksamma innehåll slog an en sträng hos så många. Och att främlingsfientliga krafter i sammanhanget är för få för att överrösta en annan vilja. Att jag ligger 8.a på samma lista som Soran Ismail ligger 1:a på kommer jag att leva på länge...
På ett rent personligt plan har det slutgiltigt inneburit att jag är åter på twitter utan alias.
Jag smyger inte runt i skammens viskningar längre. Mina ord bär.
Skogsbitter, Skogsdunkel, Skogsvisor - alla är de glömda.
Aftonregn får dock vara kvar, pretentiöst eller ej, som en symbol för det som sköljer bort dagens damm, tvättar bort skammen.
Med med tilläggsnamnet Nicklas Vagge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar