Genom det tunna membranet
ser jag en verklighet som varit
Hör rösterna och skratten som var eviga
bara i en önskan
En trasig gitarr i trubbiga händer
Skummande sejdlar
Glansiga blickar
Snön yrde på gatan utanför
Vi samlades för värmen
Bardisken vår talarstol
Aldrig fanns att det vi delade var en förbannelse
1 kommentar:
Minns speciellt en sådan händelse. Länge sedan nu.
Det var på riktigt då, men nu är det just ett minne.
Fantastiskt hur du får till det i diktform.
/Rikard
ps. nu ska man ju skriva in en kod för att publicera inlägget...koden är delvis "JunedYea" nästan som "Junedale" som mitt minne handlade om...
Skicka en kommentar